Shaker K. Tahrer Jag fick idén till filmen Jävla pojkar för tio år sedan. Jag var förföljd av ett antal bilder, situationer och karaktärer. Verkligheten var min inspiration. Det var därifrån jag tog avstamp, från händelser i vänners, bekantas och främlingars liv. Under åren utvecklades bilderna och karaktärerna. Vissa karaktärer slogs ihop, andra tog en ny väg eller föll bort. Det slutgiltiga resultatet växte fram efter att jag fått distans och kunde se på karaktärerna utifrån, som huvudpersoner i en film. Huvudpersonerna i filmen Jävla pojkar har kört fast, de rör sig i samma cirklar som de ofrivilligt hamnat i. Deras väg ut är desperata handlingar. Till och med livet självt kan krävas som insats för att ta sig ur cirkeln. Ibland krävs det även att en närstående tar till dessa handlingar för att hjälpa. Mitt mål har varit att publiken skall se och drabbas av det mänskliga i de brutala och drastiska handlingarna, att publiken efter att de sett filmen ska bära med sig ett antal scener som de inte kommar att glömma och som kommer att leva kvar.